Då så” nu ska jag äntligen kunna andas genom näsan.

40 ++ år sedan åkte jag in i ett träd med näsan före. På den tiden konstaterade man bara att näsan inte var bruten. Man missade att näsväggen flyttat på sig vilket gjorde att jag mer eller mindre slutade andas via näsan, något som varken jag eller min närmsta omgivning tänkte på. Några år senare undrade mina tandläkare (hade flera på odontologen) varför jag andades genom munnen men det stannade där vid frågan.

Varför tar jag tag i detta nu?

När jag började med yoga skrattade min lärare Anna då jag sa att jag hade svårt att andas via näsan men jag gav inte upp utan gav näsan en chans. Andades som fröken sa.

Efter en stund sticker det i näsan och det blir svårt att andas, får “kippa ordentligt efter andan”. Sen läste jag och såg bilder från en väns opererade näsa på Instagram där hon beskrev ”min situation” Det var då jag bestämde mig!

Det har tagit ett år från steg 1 till operationsbordet. Igår blev var det dags.

Vaknade upp efter operation hade ont i näsan och frös. Fick en liten morfintablett och en extra filt somnade gott in en stund till.

Innan hemgång träffade läkaren som konstaterade att allt gått bra och han berättade såklart vad de hade gjort. Rätat upp näsan och satt dit klämmor som absorberas samt filat lite på ett ställe som var lite kantigt. Fick med mig koksaltlösning för att skölja näsa ett bra tag framöver.

Hemma började jag direkt att skölja då rann allt torkat blod ut. Fick ha denna lilla stopper.

Lennart kom hem efter en veckas fiskeresa från Norge med en hel hög med Kungskrabbor. Väldigt gott men det hade varit ännu godare utan pluppen 🙂

Idag mår jag bra, ingen värk ingen plupp (so far), lovat mig själv att bara ta det lugnt.

Hissar att jag fick åka sjukhustaxi hem, 150 spänn, TACK 🙂

Uppskattar hela min upplevelse, Frölunda specialistkliniks vårdavdelning 5 och operationsteam ger jag 10 poäng!

OBS! Jag avskyr sjukhusbilder så jag hoppas att jag bidragit med snälla bilder.