Det blir inte alltid som man tänkt sig -det blev bättre!

Helt plötsligt får jag meddelande om att min gamla barndomsvän från Australien är på väg till Sverige för att begrava sin mor.

Svensk byråkrati kan ta tid. Människan är ju medborgare i bägge länderna och har inget konto kvar i Sverige efter 34 år minsann….Det svenska passet gick ut för tre år sedan med svenskt personnummer o allt men det gills inte ändå. Efter mycket telefonsamtal o besök hos olika myndigheter träffade Gina äntligen på en snäll polis på “Passcentralen” som bad mig komma och identifiera henne. För att kunna begrava sin mor måste hon ha svenskt konto och svenskt ID….ett steg närmare…..ååååå en adress i Sverige också.

För att göra en lång historia kort. Ginas mor flyttade till Australien som 68 åring (!) för att hjälpa till med barnbarnet. I all kärlek vill hon begrava sin mor i familjegraven därav all denna byråkrati för att få öppna ett konto. Det går ju inte att betala cash i det här landet.

Tur att det finns vänner när man inte har sin familj kvar i ett “främmande land”. Vad är hemma för henne?! Den frågan är alltid aktuell förr eller senare för utvandrare.

Nu räknar jag ner dagarna till min semester…..9 dagar kvar på jobbet sedan fyra veckor ledighet. Jag klagar inte får kaffe varje morgon av vår lilla husa och vi var nyss i Barcelona men dessa avbrott känns som en mängd apitretare.

Hissar vänskap

Tacksam för att jag kan hjälpa till (funderar på om jag ska byta ut ordet tacksam till uppskattar…)