Plötsligt så är jag mitt inne i mitt 50 åriga liv som kändes så avlägset när jag var precis fyllda.

Atros, stelare i kroppen, mormors-rollen som växt fram, klimakteriebesvär, ny karriär och giftemål (!) Säga vad man vill men här är jag en tuffing. Utbildade mig på nytt som 49 åring och gifte mig med mitt X.

En sommarbild.

Jag var första i min krets med barn och först med att bli mormor 2012.

Jag: Jag ska bli mormor (stolt) !!

Någon: Stackars barn.

Samma någon: Hur gammal är hon, 20 år?

Jag: Min dotter är 30 år.

Samma någon: Va, hur ung var du när du fick barn? (Jag uppskattade frågan).

Jo tack jag vet att jag är 55 och ser ut som en ung 55:a med rynkor, läsglasögon och skavanker här och där.

Visst var man väldigt vuxen i unga år?

På tjejträffar; Vad pratar vi om nu då?

Vi pratar fortfarande om våra barn och deras liv, barnbarn, klimakteriebesvär, våra bröllop, hur hittar man den nya mannen i livet, sjukdomar, om våra föräldrar, ska man bo utomlands som pensionär, resor, fillers, jobb, träning…….

Det känns som om vi har mer att prata om nu, hela spannet av våra liv.

Låt mig presentera mitt barnbarn nr 2, HEDVIG,  född på Dagmardagen och fyller 2 veckor idag.

Hissar dammiddagar

Uppskattar att livet har många nyanser.